Tre tjocka tanter slår till igen

Detta har hänt:
När Banjo-Herren flyttar in i sin lägenhet i Norsborg träffar han tre tjocka tanter som lovar att fixa en flickvän åt honom. Banjo-Herrens hyresvärd tröttnar på tvättstugesnusket och installerar ett nytt elektroniskt lås- och bokningssystem i densamma. Banjo-Herrens granne, fru Björk, har säregna frukostvanor och tomtar både på loftet och i fönstret, varav åtminstone de i fönstret är självlysande.

Nu har Botkyrkabyggen beslutat att införa samma låssystem till trapphuset och grovsoprummet som till tvättstugan. Om jag har förstått saken rätt kommer de dock inte att införa något elektroniskt bokningssystem, så jag behöver inte oroa mig för att någon annan bokar min lägenhet någon vecka om jag glömmer. Fr o m snart så kommer man inte in i huset om man inte har en liten plastbricka att vifta med framför en fotocell. Jag undrar hur de har tänkt sig att Jehovas vittnen ska kunna komma in i trapphusen nu. Har de lämnat en uppsättning brickor till närmaste Rikets Sal? De måste ju också få utöva sin religion, eller hur?
Dessutom begränsas och försvåras ju marknaden för områdets jultidnings- och majblommeförsäljare. Allt sådant blir fr o m nu insiderjobb. Jag ser framför mig bittra familjefejder mellan 10-åringens på femman fem storebrorsor och 11-åringens på trean fyra om revirets majblommemonopol. Det kommer inte bli vackert....men det blev en mycket intressant och grammatiskt korrekt mening, i vart fall.
Som allt annat viktigt i det här området så sker utlämningen av nyckelbrickor när hederligt folk fortfarande är på arbetet. Mellan 16:30 och 18:00 och ingen annan tid så kunde man hämta ut dem, så jag lämnade mina kollegor i sticket redan vid 16:00 för att undvika den allra värsta rusningen efter 17:30.

Det var så nära att lyckas. Jag kom till områdeskontoret, visade legitimation och fick ett formulär att fylla i och skulle just gå vidare när jag hör en triumferande röst från entrén:
- Banjo-Herren på Frejs väg, medlem i Hyresgästföreningen!
Jag svängde runt som värste John Wayne och insåg att jag än en gång stod öga mot öga med de tre tjocka tanterna, och bakom dem skymtade även fru Björk. Det var något i Kolossala Sussies, ledarens, tonfall som gav mig en ingivelse att vråla "Ni får mig aldrig levande!" och göra ett utfall mot fönstret. Hon såg läskigt beslutsam ut, och när områdets hönsmamma ser beslutsam ut, då vet man att man snart står i clowndräkt och jonglerar inför hela områdets barnpopulation på någon gårdsloppis.
Det var dock galler utanför fönstret. Jag var fast.
- J-j-ja..., tvekade jag fram. 
- Jag har just blivit ordförande i den lokala hyresgästföreningen och såg ditt namn i medlemslistan. Skulle du vilja bli ledamot i styrelsen? ångvältade Sussie.
Av alla djävulska planer....! Gallret såg rätt mjukt ut, det skulle nog inte bli en alltför allvarlig skallfraktur....

Jag lyckades i alla fall förhandla till mig att inte behöva föra protokoll eller sköta bokföring, och fru Björk lovade att baka bullar till mötena. De blir säkert goda, hon verkar vara bra på kanelen.

Kommentarer
Postat av: Anonym

:D
du charmar dem säkert till å göra allt:)

grattis till det nya ledamotskapet hihihi

2008-01-09 @ 20:34:07
Postat av: truffan

... det blir nog andra bullar det...

2008-01-10 @ 21:37:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0