Skåne-Stockholm, 2 - 0
På midsammardagen och med lite klädsamt ont i håret efter en både metereologiskt och gastronomiskt blöt midsommarafton anträdde jag så resan hem till fädernes- och möderneslandet.
Nere i Skåne går det inte lika fort som i Stockholm, kan man lugnt påstå. T o m tågen influerades av sävligheten och stod till tjänst med en timslång försening p g a tekniska problem. Hade det hänt i Stockholm så håhåjaja vad många synonymer för "skruttåg" man hade fått höra en gång i minuten. Det hade varit vagnfel, spårfel, signalfel, stinsfel, dörrfel, språkfel, falaffel och så vidare et cetera. Så icke på perrongen i Lund, inte. I lugn och diskret takt uppdaterades tidtabellen med ny avgångstid varje gång den gamla tiden överskridits med en minut. Någon gång i kvarten dök en glad röst upp i högtalarna och sa att tåget var försenat, fortsatt trevlig resa.
Tåget bättrade sig slutligen och kom efter en dryg timmes väntan.
Väl framme i Kristianstad skulle sista biten avbetas med buss och bakom den ratten satt en ung kvinnlig chaufför. När jag drog fram plånboken och skulle betala öppnade hon munnen och frågade:
- Minn, kuöm däu nte me töågitt naäu?
Omedelbart insåg jag vad det är jag egentligen saknar mest uppe i Stockholm.
Diftongerna. Krischaänstamöålitt. Det finns ingen varelse i hela universum som låter så dumsnällt sympatisk som en kristianstadtös med riktigt idiom.
Jag höll med om att jag hade kommit med tåget, och aktade mig noga för att inte börja härma henne. Inte för att hon hade märkt det, men ändå...
- Föår jö teitta pöå töågbiljietten? frågade hon och naturligtvis fick hon det!
Hon granskade den mycket serviceinriktat och sen sa hon:
-Najj, den häur biljietten gillor till hiela Krischaänstazäuoninn suå däu öåker graötis!
Skulle man någonsin se en av SL:s chaufförer lägga ner så mycket tid för att ge bästa service? Nej, just det.
Men så talar dom inte kristianstadsdialekt heller.
/B-H
Nere i Skåne går det inte lika fort som i Stockholm, kan man lugnt påstå. T o m tågen influerades av sävligheten och stod till tjänst med en timslång försening p g a tekniska problem. Hade det hänt i Stockholm så håhåjaja vad många synonymer för "skruttåg" man hade fått höra en gång i minuten. Det hade varit vagnfel, spårfel, signalfel, stinsfel, dörrfel, språkfel, falaffel och så vidare et cetera. Så icke på perrongen i Lund, inte. I lugn och diskret takt uppdaterades tidtabellen med ny avgångstid varje gång den gamla tiden överskridits med en minut. Någon gång i kvarten dök en glad röst upp i högtalarna och sa att tåget var försenat, fortsatt trevlig resa.
Tåget bättrade sig slutligen och kom efter en dryg timmes väntan.
Väl framme i Kristianstad skulle sista biten avbetas med buss och bakom den ratten satt en ung kvinnlig chaufför. När jag drog fram plånboken och skulle betala öppnade hon munnen och frågade:
- Minn, kuöm däu nte me töågitt naäu?
Omedelbart insåg jag vad det är jag egentligen saknar mest uppe i Stockholm.
Diftongerna. Krischaänstamöålitt. Det finns ingen varelse i hela universum som låter så dumsnällt sympatisk som en kristianstadtös med riktigt idiom.
Jag höll med om att jag hade kommit med tåget, och aktade mig noga för att inte börja härma henne. Inte för att hon hade märkt det, men ändå...
- Föår jö teitta pöå töågbiljietten? frågade hon och naturligtvis fick hon det!
Hon granskade den mycket serviceinriktat och sen sa hon:
-Najj, den häur biljietten gillor till hiela Krischaänstazäuoninn suå däu öåker graötis!
Skulle man någonsin se en av SL:s chaufförer lägga ner så mycket tid för att ge bästa service? Nej, just det.
Men så talar dom inte kristianstadsdialekt heller.
/B-H
Kommentarer
Postat av: Helene
Men hej!
Är du kvar i trakten ett tag? Det finns alltid möjlighet till fika hos Magnus och mig, och meddelar du en stund i förväg, kanske jag till och med tar mig för att baka något!
/H
Trackback
