Ordföranden lär sig hålla käften
Man kan ju inte alltid låta bli att tappa ansiktet.
På Scrabbletävlingar finns det vissa saker som jag ser som självklara.
1) Det ska finnas fika.
2) Man ska ha roligt.
3) Mobiltelefoner ska vara avstängda under spelets gång.
När det vankades till turnering hemma hos mästerbagaren själv så kunde vi alla vara säkra på att punkt 1 skulle uppfyllas. Självaste turneringen hette ju exempelvis Mazarin-Cup! Och nog fanns det fika, alltid. Arrangören, vi kan kalla henne Bettan, hade förberett och bakat i en månads tid och bullar hade bullats upp, rulltårtor rullats, drömmar förverkligats och pajer pajats. GI-experter var bannlysta och jag trodde jag var i himmelriket, kolhydrater vart man än såg!
Eftersom det inte bara skulle vankas Scrabble och kakor utan även spelkväll och melodifestival så var ju punkt 2 också så gott som säkrad. När jag sedan dessutom gick och vann hela turneringen och med det den klassiska bakboken "Sju sorters kakor" så hade jag inga som helst problem med att bocka av rolighetskravet från min lista.
Men så var det det här med telefonerna.....
När jag kom tillbaka från lunchen möttes jag i Bettans hall av en strålande glad scrabblare. Vi kan kalla henne Karin. Karin bad mig upphetsat att ringa hennes mobiltelefon. Vem är jag att inte villfara en sådan önskan? När jag slagit hennes nummer började "I love Europe" att ljuda över hela rummet. Vilken fest! Vilken lycka! Vilken ringsignal! Vild fuldans utbröt.
Så återupptogs spelet. Koncentration på anagram och huvudräkning var av nöden. Efter en stund började dock "I love Europe" att ljuda över rummet. Karin skyndade sig klädsamt att stänga av ringsignalen. Eftersom jag är en lugnhjärtad och tolerant person kommenterade jag det inte nämnvärt. Jag tog för givet att hon också omedelbart stängde av sin telefon. Jag förlorade den matchen, kanske p g a störningsmomentet, vem vet....? Nja, kanske inte ändå. Bra spelat, säger jag till en person som vi för enkelhetens skull kan kalla Ida.
Ny match, ny koncentration. Nytt plötsligt utbrott av "I love Europe"! Jag kände hur måttet rågades och tänkte att nu måste ordföranden stiga upp och ta till krafttag mot det här ofoget!
"Men stäng av den där telefonen nu, det här är faktiskt en rankad turnering och på sådana ska mobiltelefoner vara avstängda!" röt jag uppflugen på min ståtliga paragraf.
Skamsen (tror jag, jag satt med ryggen mot) tog Karin upp sin telefon, tittade på displayen och sa kallt:
"Det är du som ringer."
Någon, vi kan kalla honom Banjo-Herren, hade dels glömt att stänga av min telefon, dels glömt att aktivera knapplåset. Jag lovade snabbt att aldrig mer säga något någonsin. Det gick inte så bra.
På Scrabbletävlingar finns det vissa saker som jag ser som självklara.
1) Det ska finnas fika.
2) Man ska ha roligt.
3) Mobiltelefoner ska vara avstängda under spelets gång.
När det vankades till turnering hemma hos mästerbagaren själv så kunde vi alla vara säkra på att punkt 1 skulle uppfyllas. Självaste turneringen hette ju exempelvis Mazarin-Cup! Och nog fanns det fika, alltid. Arrangören, vi kan kalla henne Bettan, hade förberett och bakat i en månads tid och bullar hade bullats upp, rulltårtor rullats, drömmar förverkligats och pajer pajats. GI-experter var bannlysta och jag trodde jag var i himmelriket, kolhydrater vart man än såg!
Eftersom det inte bara skulle vankas Scrabble och kakor utan även spelkväll och melodifestival så var ju punkt 2 också så gott som säkrad. När jag sedan dessutom gick och vann hela turneringen och med det den klassiska bakboken "Sju sorters kakor" så hade jag inga som helst problem med att bocka av rolighetskravet från min lista.
Men så var det det här med telefonerna.....
När jag kom tillbaka från lunchen möttes jag i Bettans hall av en strålande glad scrabblare. Vi kan kalla henne Karin. Karin bad mig upphetsat att ringa hennes mobiltelefon. Vem är jag att inte villfara en sådan önskan? När jag slagit hennes nummer började "I love Europe" att ljuda över hela rummet. Vilken fest! Vilken lycka! Vilken ringsignal! Vild fuldans utbröt.
Så återupptogs spelet. Koncentration på anagram och huvudräkning var av nöden. Efter en stund började dock "I love Europe" att ljuda över rummet. Karin skyndade sig klädsamt att stänga av ringsignalen. Eftersom jag är en lugnhjärtad och tolerant person kommenterade jag det inte nämnvärt. Jag tog för givet att hon också omedelbart stängde av sin telefon. Jag förlorade den matchen, kanske p g a störningsmomentet, vem vet....? Nja, kanske inte ändå. Bra spelat, säger jag till en person som vi för enkelhetens skull kan kalla Ida.
Ny match, ny koncentration. Nytt plötsligt utbrott av "I love Europe"! Jag kände hur måttet rågades och tänkte att nu måste ordföranden stiga upp och ta till krafttag mot det här ofoget!
"Men stäng av den där telefonen nu, det här är faktiskt en rankad turnering och på sådana ska mobiltelefoner vara avstängda!" röt jag uppflugen på min ståtliga paragraf.
Skamsen (tror jag, jag satt med ryggen mot) tog Karin upp sin telefon, tittade på displayen och sa kallt:
"Det är du som ringer."
Någon, vi kan kalla honom Banjo-Herren, hade dels glömt att stänga av min telefon, dels glömt att aktivera knapplåset. Jag lovade snabbt att aldrig mer säga något någonsin. Det gick inte så bra.
Kommentarer
Postat av: Elof
haha
Postat av: Anonym
asg det var rätt kul å se din min :P
Trackback
