Schlager i stan
Schlagercirkusen har kommit till Stockholm. Idag såg jag Thomas G:son på Drottninggatan, och han är ju inte ens med i år.
All min schlagerenergi har gått åt till schlagerknåpet på Ordspel, men nu är det tunga jobbet med det klart och alla nationella festivalerna presenterade. Fr o m söndag så kommer mitt mastodontprojekt "Alla tiders ESC!" att parallellköras på Ordspel och här. Mer om hur det går till tar vi då.
Vad tycker jag då om morgondagens finalister?
Först och främst måste jag medge att det i stort varit rätt låtar som vunnit hela tiden. Möjligen, möjligen hade jag gärna sett Therese Andersson i Globen istället för Nordman.
Det har varit mycket skit i år, speciellt det där tråkmånsen Lasse Lindh och sömnpillren Mickey Huskic, Brandur och Michailo Michailovic eller vad han hette. För att inte tala om Face-84 och The Nicole!
Finalisterna då? Sluta tjafsa om vilka som var dåliga!
Jag har ingen koll på vilka startnummer folk har i morgon, så jag kommenterar dem i den kronologiska ordning med vilken de gjorde entré i min sinnevärld.
Amy DIamond - Thank you
Amy har fattat vad som krävs. Hon har förmodligen fått schlagergunget redan i fostervattnet. En av de viktigaste beståndsdelarna i ett äkta schlagerframträdande är handvift över huvudet. Amy presterar årets mest distinkta sådana. Extrapoäng för dem! Guldjackan är ett genidrag som kommer göra henne odödlig. Om femtio år sitter schlagernördarna och tittar på framtidens YouTube och skrattar åt vad folk kunde få för sig att ta på sig när seklet var ungt. Speciellt guldjackor kommer de att skratta några extra varv runt.
Christer Sjögren - I love Europe
Det är när Chrille omringas av sina stepphöns och han tittar upp, fångar kameran med blicken och utbrister "Wie geht es Dir?" som man börjar älska om inte Europa så åtminstone Chrille och hans sång. Flaggkjolarna är så underbart kitchiga och killen med trumpeten majestätisk. Jag blir varken förvånad eller ledsen om Chrille går hela vägen. Men det kommer ju inte att hända. Väl?
Rongedal - Just a minute
Det tog inte ens en minut. Jag älskade låten direkt refrängen började. En tydligare skillnad mellan vers och refräng kan endast Linda Bengtzing ståta med i morgondagens startfält. Och så har jag hört att de skaffat en konfettikanon till i morgon så de slipper fjamsa med det själva. Smart drag. Tyvärr bedömer jag deras eventuella chanser i Belgrad till 0. Det här är så osvenskt så ingen kommer att rösta på det. Schlager är till största delen igenkänning. Hela Europa förväntar sig antingen Carola eller ABBA från Sverige, inte två stycken identiska, superproffsiga och musikaliska falsettsångare i nästa års modefärg.
Sanna Nielsen - Empty Room
Sanna är från Skåne. Det känns tryggt. Trots att hon varken är Carola eller ABBA i år så känns hennes låt som att den skulle kunna gå riktigt bra internationellt. Men hon måste ju skärpa sig och få till uttalet så att det inte låter som att hon sitter där med sina "mammaries". Det kan väl alla se att hon har tuttarna med sig? Ingen idé att poängtera.
BWO - Lay your love on me
Äntligen börjar BWO:s låt sjunka in och presentera sig i min hjärna som faktiskt varandes ganska bra. Här är det extremt mycket ABBA, och Alexander Bard påstår ju att hela östblocket älskar honom och hans band så det kan ju bara bli vinst, eller hur? Alexander Bard har också under året påstått sig vara djävulsdyrkares överstepräst, talat sig varm om knarkets förtjänster samt ljugit ihop stora delar av sitt eget liv, så när han säger att BWO är populära i öst så är det säkert sant.
Frida ft. Headline - Upp o hoppa
Ja, för bövelen. Jag hoppar. Jag kan över huvud taget inte sitta still en sekund när Frida och framför allt Headline-Mowgli går loss på scenen. "Iffter regnet kommer sijuoool!" Ryktet säger att hon ska bräka på med ännu bredare skånska i morgon. Hon är min absoluta personliga favorit, men vinna bör hon inte göra såklart. Skulle de översätta låten till engelska då, eller skulle de fortsätta sjunga på svenska? Det skulle bli feiijdeströyjg i Belgrad.
Linda Bengtzing - Hur svårt kan det va?
Ja hur svårt kan det va egentlgien att toppa "Jag ljuger så bra" från 2006? Den här gången verkar det i alla fall inte riktigt gå, men man vet ju aldrig. Linda är varken ABBA eller Carola, och kan därför stämplas som helt chanslös i ett eventuellt Belgrad. Jag kan dock inte låta bli att charmas av hennes enorma energi på scenen och hennes spontana sätt utanför densamma. Hur spontan den nu är egentligen kan ju inte jag veta förstås.
Nordman - I lågornas sken
Nordman är i Globen blott och bart för att Carola inte är det. Hade de inte ställts mot Carola i första rundan av Andra Chansen och vunnit p g a antiröster så hade de naturligtvis inte gått vidare alls.
(Tjusig logik, Banjo, om de inte vunnit så hade de förlorat, är du helt säker på det?)
Vad jag menar är att om de hade fått möta något annat bidrag så hade de torskat. Det kan inte på allvar vara så att folk tycker det är charmigt med en schlager om kvinnoförnedring och häxbränningar? Vart är i så fall världen på väg? Och hur i hela friden ser det ut när man "lustar vid djävulens festbord"? Tro mig; "lusta" är inget verb!
Sibel - That is where I'll go
Well, it's not Belgrade, darling. Sibel är från Kristianstad. Det är jag med. Så lokalpatriotisk är jag dock inte att jag håller på detta svaga bidrag. Sibel är i och för sig väldigt mycket Carola, men inte på det sättet som leder till topp-5 i Belgrad utan på det sättet att hon ska sjunga, inte prata. Hörde ni intervjun med henne efter Andra Chansen? Hon lät ju för Fantomen som Filippa Bark! Och inte på något roligt sätt.
Charlotte Perrelli - Hero
Charlotte är Carola och ABBA. Charlotte höjer tonarter som andra höjer bensinpriser (om man har den befogenheten), ofta, gärna och med lätthet. Charlotte viftar med handen över huvudet. Charlotte ser ut som Benjamin Syrsa. Det där sista kanske inte hjälper henne i schlagerhänseende, men det är inte mindre sant för det. Förra gången Charlotte visade sig i schlagern handlade allt om att hennes bröst växte. Nu handlar det om att de, tillsammans med hela henne, krymper. Och mitt ibland allt sådant kringtjafs framför hon den överlägset mest gedigna schlagerlåt Sverige skådat sedan Främling. Vinner hon inte i morgon så vet jag inte vad jag ska äta i övermorgon, som Allan Preussen sa.
Till slut en liten reflektion; Som vanligt slår kvällstidningarna upp småsaker så att de blir scoop. Tydligen så får inte stjärnorna stöttas av sina anhöriga i Globen! Varför ska just schlagerstjärnor få ha sina familjer med sig när de går till jobbet?
Nej, jag tycker nog att vi vanliga knegare också skulle kunna få förvänta oss att våra anhöriga fick vara med när vi utförde dagens värv. Tänk er att jag sitter där vid mitt skrivbord och en bit bort sitter mor och far och kanske Tora och bistår med glada tillrop. "Snyggt handlagt där!", "Kom igen nu, tre omplaceringar till så har du slagit rekordet!" Naturligtvis ska de ha en banderoll som det står BANJO-HERREN på och Tora kan ha en rolig tröja med texten:
"Min farbror gick till jobbet och allt jag fick var den här sketna T-shirten!"
All min schlagerenergi har gått åt till schlagerknåpet på Ordspel, men nu är det tunga jobbet med det klart och alla nationella festivalerna presenterade. Fr o m söndag så kommer mitt mastodontprojekt "Alla tiders ESC!" att parallellköras på Ordspel och här. Mer om hur det går till tar vi då.
Vad tycker jag då om morgondagens finalister?
Först och främst måste jag medge att det i stort varit rätt låtar som vunnit hela tiden. Möjligen, möjligen hade jag gärna sett Therese Andersson i Globen istället för Nordman.
Det har varit mycket skit i år, speciellt det där tråkmånsen Lasse Lindh och sömnpillren Mickey Huskic, Brandur och Michailo Michailovic eller vad han hette. För att inte tala om Face-84 och The Nicole!
Finalisterna då? Sluta tjafsa om vilka som var dåliga!
Jag har ingen koll på vilka startnummer folk har i morgon, så jag kommenterar dem i den kronologiska ordning med vilken de gjorde entré i min sinnevärld.
Amy DIamond - Thank you
Amy har fattat vad som krävs. Hon har förmodligen fått schlagergunget redan i fostervattnet. En av de viktigaste beståndsdelarna i ett äkta schlagerframträdande är handvift över huvudet. Amy presterar årets mest distinkta sådana. Extrapoäng för dem! Guldjackan är ett genidrag som kommer göra henne odödlig. Om femtio år sitter schlagernördarna och tittar på framtidens YouTube och skrattar åt vad folk kunde få för sig att ta på sig när seklet var ungt. Speciellt guldjackor kommer de att skratta några extra varv runt.
Christer Sjögren - I love Europe
Det är när Chrille omringas av sina stepphöns och han tittar upp, fångar kameran med blicken och utbrister "Wie geht es Dir?" som man börjar älska om inte Europa så åtminstone Chrille och hans sång. Flaggkjolarna är så underbart kitchiga och killen med trumpeten majestätisk. Jag blir varken förvånad eller ledsen om Chrille går hela vägen. Men det kommer ju inte att hända. Väl?
Rongedal - Just a minute
Det tog inte ens en minut. Jag älskade låten direkt refrängen började. En tydligare skillnad mellan vers och refräng kan endast Linda Bengtzing ståta med i morgondagens startfält. Och så har jag hört att de skaffat en konfettikanon till i morgon så de slipper fjamsa med det själva. Smart drag. Tyvärr bedömer jag deras eventuella chanser i Belgrad till 0. Det här är så osvenskt så ingen kommer att rösta på det. Schlager är till största delen igenkänning. Hela Europa förväntar sig antingen Carola eller ABBA från Sverige, inte två stycken identiska, superproffsiga och musikaliska falsettsångare i nästa års modefärg.
Sanna Nielsen - Empty Room
Sanna är från Skåne. Det känns tryggt. Trots att hon varken är Carola eller ABBA i år så känns hennes låt som att den skulle kunna gå riktigt bra internationellt. Men hon måste ju skärpa sig och få till uttalet så att det inte låter som att hon sitter där med sina "mammaries". Det kan väl alla se att hon har tuttarna med sig? Ingen idé att poängtera.
BWO - Lay your love on me
Äntligen börjar BWO:s låt sjunka in och presentera sig i min hjärna som faktiskt varandes ganska bra. Här är det extremt mycket ABBA, och Alexander Bard påstår ju att hela östblocket älskar honom och hans band så det kan ju bara bli vinst, eller hur? Alexander Bard har också under året påstått sig vara djävulsdyrkares överstepräst, talat sig varm om knarkets förtjänster samt ljugit ihop stora delar av sitt eget liv, så när han säger att BWO är populära i öst så är det säkert sant.
Frida ft. Headline - Upp o hoppa
Ja, för bövelen. Jag hoppar. Jag kan över huvud taget inte sitta still en sekund när Frida och framför allt Headline-Mowgli går loss på scenen. "Iffter regnet kommer sijuoool!" Ryktet säger att hon ska bräka på med ännu bredare skånska i morgon. Hon är min absoluta personliga favorit, men vinna bör hon inte göra såklart. Skulle de översätta låten till engelska då, eller skulle de fortsätta sjunga på svenska? Det skulle bli feiijdeströyjg i Belgrad.
Linda Bengtzing - Hur svårt kan det va?
Ja hur svårt kan det va egentlgien att toppa "Jag ljuger så bra" från 2006? Den här gången verkar det i alla fall inte riktigt gå, men man vet ju aldrig. Linda är varken ABBA eller Carola, och kan därför stämplas som helt chanslös i ett eventuellt Belgrad. Jag kan dock inte låta bli att charmas av hennes enorma energi på scenen och hennes spontana sätt utanför densamma. Hur spontan den nu är egentligen kan ju inte jag veta förstås.
Nordman - I lågornas sken
Nordman är i Globen blott och bart för att Carola inte är det. Hade de inte ställts mot Carola i första rundan av Andra Chansen och vunnit p g a antiröster så hade de naturligtvis inte gått vidare alls.
(Tjusig logik, Banjo, om de inte vunnit så hade de förlorat, är du helt säker på det?)
Vad jag menar är att om de hade fått möta något annat bidrag så hade de torskat. Det kan inte på allvar vara så att folk tycker det är charmigt med en schlager om kvinnoförnedring och häxbränningar? Vart är i så fall världen på väg? Och hur i hela friden ser det ut när man "lustar vid djävulens festbord"? Tro mig; "lusta" är inget verb!
Sibel - That is where I'll go
Well, it's not Belgrade, darling. Sibel är från Kristianstad. Det är jag med. Så lokalpatriotisk är jag dock inte att jag håller på detta svaga bidrag. Sibel är i och för sig väldigt mycket Carola, men inte på det sättet som leder till topp-5 i Belgrad utan på det sättet att hon ska sjunga, inte prata. Hörde ni intervjun med henne efter Andra Chansen? Hon lät ju för Fantomen som Filippa Bark! Och inte på något roligt sätt.
Charlotte Perrelli - Hero
Charlotte är Carola och ABBA. Charlotte höjer tonarter som andra höjer bensinpriser (om man har den befogenheten), ofta, gärna och med lätthet. Charlotte viftar med handen över huvudet. Charlotte ser ut som Benjamin Syrsa. Det där sista kanske inte hjälper henne i schlagerhänseende, men det är inte mindre sant för det. Förra gången Charlotte visade sig i schlagern handlade allt om att hennes bröst växte. Nu handlar det om att de, tillsammans med hela henne, krymper. Och mitt ibland allt sådant kringtjafs framför hon den överlägset mest gedigna schlagerlåt Sverige skådat sedan Främling. Vinner hon inte i morgon så vet jag inte vad jag ska äta i övermorgon, som Allan Preussen sa.
Till slut en liten reflektion; Som vanligt slår kvällstidningarna upp småsaker så att de blir scoop. Tydligen så får inte stjärnorna stöttas av sina anhöriga i Globen! Varför ska just schlagerstjärnor få ha sina familjer med sig när de går till jobbet?
Nej, jag tycker nog att vi vanliga knegare också skulle kunna få förvänta oss att våra anhöriga fick vara med när vi utförde dagens värv. Tänk er att jag sitter där vid mitt skrivbord och en bit bort sitter mor och far och kanske Tora och bistår med glada tillrop. "Snyggt handlagt där!", "Kom igen nu, tre omplaceringar till så har du slagit rekordet!" Naturligtvis ska de ha en banderoll som det står BANJO-HERREN på och Tora kan ha en rolig tröja med texten:
"Min farbror gick till jobbet och allt jag fick var den här sketna T-shirten!"
Kommentarer
Trackback
