Semesterrecension

Jag har sett "Bryssel - en påsksemester" och är rätt så imponerad.
"Bryssel - en påsksemester" baseras i stort på kultserien "Bryssel - ett liv" som sändes åren 2002-2006. Huvudaktörerna var i stort sett desamma, producenten var måttligt intresserad av att introducera nya karaktärer.

Det mesta var sig likt från serien, den stora skillnaden var att huvudpersonen denna gång bodde på hotell. Hotellet var mycket trovärdigt gestaltat av Best Western Royal Centre som briljerade i sängkvalitet men kanske inte var lika övertygande i frukostscenerna. En hotellfrukost utan ägg borde inte få finnas. Ryktet säger att rollinneavaren krävde 2 euro extra i gage per ägg, något som producenten vägrade gå med på.

Vädret i "Bryssel - en påsksemester" var nyskapande och oförutsägbart. För att undvika att hela rullen skulle bli en solskensgnistrande pilsnerfilm i trottoarmiljö fläskar special effects-enheten på med ymnigt snöfall, något helt nytt för fans av "Bryssel - ett liv" speciellt så sent i säsongen.

Intrigen är enkel. Huvudpersonen åker tillbaka till sin  gamla hemstad för att se om allt är sig likt. I en följd episodiska berättelser konstaterar han att jovars, nog är det det. Varje dag avslutas med en batalj mellan hjälten och styckets skurk, hotellvaktis (Francois van der Sauerkrout), som blockerar hotellentrén varje midnatt med sin magiska metalltvärslå som det står "Security camera" på och ytterst motvilligt släpper in nattmanglande gäster.

Huvudpersonen Johan (Banjo-Herren) överraskar inte. De långa ensampromenadscenerna genom city förbryllar. Varför gör han ingenting? Vad väntar han på? Hans inre kamp med sitt dubbla "medborgarskap" fascinerar. "Varför inte bara sätta sig på ett café och ta sig en öl som lokalbefolkningen, det gjorde du ju ofta när du bodde här?" " Alldeles ensam? Så här dags? Det kan man väl inte?" Huvudpersonens överrumplande känsla av att ha all tid i hela världen eftersom han är i sin hemstad sätter också käppar i hjulet. Som åskådare väntar man förgäves på den utlovade moules frites-scenen och även besöket på Davy's som alltid var en höjdpunkt i "Bryssel - ett liv" uteblir.

Bifigurerna känner vi igen. Hjältinnans roll spelas återigen och som alltid av Vera (Galpal Vera K) som får flera magnifika scener och måste anses vara hela upplevelsens stora behållning. Vackrare än någonsin glänser hon i flera scener i olika miljöer men allra mest i den formidabla diskbänksrealism hon presterar vid tillagandet av lammgryta. En prestation som borde rendera henne någon sorts pris.
Atlas (Atlas) är som vanligt ett charmerande irritationsmoment och blir på så sätt den som står för kärleksscenerna i dramat. Kärvänlighet har sällan framställts på ett så moget och mustigt sätt, åtminstone inte andedräktsmässigt.

Mest fascinerande med produktionen är att alla utom huvudpersonen inte verkar ha åldrats en sekund sedan serien lades ner. Alla är fortfarande lika vackra och lyckade, medan huvudpersonen har blivit tunnhårig och lagt på åtskilliga bilringar. Vad vill filmskaparen ge oss för budskap med detta?
Det blir också det bestående intrycket av filmupplevelsen.

Det ska noteras att det dock var riktigt skönt att komma ut från salongen till slut efter denna maratonrulle på 5 dagar.

Huvudpersonens velighet och slentrianmässiga tidsdisposition drar ner betyget lite, men "Bryssel - en påsksemester" får ändå 5 banjosträngar av 6 möjliga. Se den. Det gjorde jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0