Team building
Med jämna mellanrum utsätts man i arbetslivet för så kallade teamuppbyggande aktiviteter. Dessa är till för att svetsa oss samman på arbetsplatsen, vilket i sin tur kanske leder till att vi svetsas fast vid arbetsplatsen och aldrig mer vill gå hem, så trevligt som vi har det.
Idag var det dags för ännu ett sånt tillfälle. Av någon anledning måste ju alla arbetsplatser med självaktning arrangera ett vinlotteri. Konceptet är enkelt, alla bidrar med en vinflaska i en pott och sen dras en vinnare som går hem med potten.
Ett vinlotteri kan arrangeras väldigt trevligt. De deltagande kan samlas, gärna hemma hos någon, och ha med sig två vinflaskor, en till potten och en till middagen. Denna middag avätes under glatt samspråk och skålande med skrålande. Mellan huvudrätten och efterrätten äger själva lotteriet rum. Sedan bjuder vinnaren på sin vinst resten av kvällen. Och eftersom ingen kommer ihåg vem som egentligen vann dagen efter så måste detta göras om igen och igen under lika trevliga former.
Det är vad jag kallar ett lyckat och trevligt vinlotteri, det!
Så här gick det teamuppbyggande vinlotteriet på mitt jobb till:
Klockan 9 på morgonen kom alla deltagarna in i fikarummet, morgontrötta och sega med varsin vinflaska i handen. Otåligt ropade de på några få eftersläntrare. "Kom igen nu så vi får det här avklarat!" Dörren stängdes, en lapp drogs. Evy vann 10 pavor vin. Alla fortsatte jobba.
Ingen kan ha tyckt att det var trevligt eller spännande. Ja, utom Evy förstås, som förmodligen tyckte det var lite trevligt. Men hur illa ser det ut att komma kånkandes på 10 pavor rödtjut på bussen hem? Eller genom kontoret, för den delen.
Det finns inte mycket som föder så många putslustiga kommentarer och insinuationer som ljudet av vinflaskor som slår emot varandra i en systempåse.
"Här ska det slås runt ordentligt, hehe..."
"Drick inte upp allt på en gång, hehe..."
"Så här dags? Hehe..."
Jag deltog inte ens. Vad skulle jag med 10 flaskor vin till? Och om jag skulle deltagit hade jag förmodligen gjort bort mig genom att köpa värsta kattpisset medan alla andra ståtar med Chateau Vadeau '82. Jag kan ingenting om vin, mer än att det av någon anledning kan ha smak av nyriden svettig häst. OM man har tur.
Men grattis till vinsten, Evy. Verkligen. Hehe...
Idag var det dags för ännu ett sånt tillfälle. Av någon anledning måste ju alla arbetsplatser med självaktning arrangera ett vinlotteri. Konceptet är enkelt, alla bidrar med en vinflaska i en pott och sen dras en vinnare som går hem med potten.
Ett vinlotteri kan arrangeras väldigt trevligt. De deltagande kan samlas, gärna hemma hos någon, och ha med sig två vinflaskor, en till potten och en till middagen. Denna middag avätes under glatt samspråk och skålande med skrålande. Mellan huvudrätten och efterrätten äger själva lotteriet rum. Sedan bjuder vinnaren på sin vinst resten av kvällen. Och eftersom ingen kommer ihåg vem som egentligen vann dagen efter så måste detta göras om igen och igen under lika trevliga former.
Det är vad jag kallar ett lyckat och trevligt vinlotteri, det!
Så här gick det teamuppbyggande vinlotteriet på mitt jobb till:
Klockan 9 på morgonen kom alla deltagarna in i fikarummet, morgontrötta och sega med varsin vinflaska i handen. Otåligt ropade de på några få eftersläntrare. "Kom igen nu så vi får det här avklarat!" Dörren stängdes, en lapp drogs. Evy vann 10 pavor vin. Alla fortsatte jobba.
Ingen kan ha tyckt att det var trevligt eller spännande. Ja, utom Evy förstås, som förmodligen tyckte det var lite trevligt. Men hur illa ser det ut att komma kånkandes på 10 pavor rödtjut på bussen hem? Eller genom kontoret, för den delen.
Det finns inte mycket som föder så många putslustiga kommentarer och insinuationer som ljudet av vinflaskor som slår emot varandra i en systempåse.
"Här ska det slås runt ordentligt, hehe..."
"Drick inte upp allt på en gång, hehe..."
"Så här dags? Hehe..."
Jag deltog inte ens. Vad skulle jag med 10 flaskor vin till? Och om jag skulle deltagit hade jag förmodligen gjort bort mig genom att köpa värsta kattpisset medan alla andra ståtar med Chateau Vadeau '82. Jag kan ingenting om vin, mer än att det av någon anledning kan ha smak av nyriden svettig häst. OM man har tur.
Men grattis till vinsten, Evy. Verkligen. Hehe...
Kommentarer
Postat av: Orne
När jag senast var kontorsråtta, våren 1985, anordnades vinlotteri av de mest patetiska slaget:
Hade man vunnit tidigare under året kunde man inte vinna, men tvingades ändå vara med eftersom man var med från början!
Det är inte vad jag kallar lotteri, snarare "man får inte bestämma själv när man ska få och betala för sina vinflaskor". Jag vägrade att delta.
Trackback
