Skadeglädjen är den enda sanna glädjen

Det föll sig så att jag satt och tittade på Idrottsgalan.
Såna där galor får mig alltid att fundera på hur man skulle kunna utforma Scrabble-galan. Vad skulle det vara för priskategorier? Vilka artister skulle uppträda? O s v, osv....
Men det här inlägget ska inte handla om det. (Något kommande inlägg, däremot. Det kan jag lova.)

Gång på gång slog det mig hur fantastiskt osmidig Peter Settman är. Och än en gång visade Robert Gustafsson vilken föredetting han är numera. Och Björn Gustafsson, är han verkligen redan slut?
Med alla dessa genomklappningar i den avsiktliga humorns tecken var det istället två döda ting som drog ner de värsta skrattsalvorna i Banjo-Soffan.

Anneli Alhankos diamantörhängens självsvängning kommer bli en klassiker på Youtube. :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0