Banjo-Herren

Det finns ett liv efter melodifestivalen och det livet heter ESC.
Om man nu bryr sig om ESC, vilket jag inte gör speciellt mycket nuförtiden efter öststaternas dominans, så måste man ju även tänka på att rösta på den av lördagens bidrag som har störst chans internationellt, och då i synnerhet i öst.

Först och främst kan vi erkänna en sak, vi lär inte vinna i år, oavsett vilken sångfågel vi skickar. Det vi får satsa på är att klara kvalet så vi åtminstone inte bryter vår svit av finalplatser. Det kan bli nog så svårt.

Låt oss först sålla bort de bidrag som inte skulle ha en sportslig i Moskva.
Molly Sandén så klart. Emilia är naturligtvis också helt chanslös. Sofia Berntsson må sjunga på grekiska men det kommer bli hennes fall. Inte går östländerna igång på att en svenska sjunger på grekiska? Och hur knagglig är egentligen hennes grekiska? Och H.E.A.T! Skärpning nu, ni tror väl ändå inte att mossig 80-talshårdrock utan smink eller pyro går hem utanför Hovmantorp? Det krävs mer än en för liten pillevipp i för små brallor för att göra en ESC-hit.

Sju kvar.
Agnes är proffs och med en fungerande pipa i Moskva så kan det med lite tur bära till final, men jag är tveksam. Andra discoförsök från väst har kraschat förr om åren.
EMD balanserar på gränsen till kalkon med sina frackar och promenadkäppar. En riktigt, riktigt bra låt som kan falla platt om inte varendaste ton är ren. Se hur det gick för letterna 2007 i nästan samma mundering. De gick dock till final, vilket jag tror EMD om att kunna göra också, men inte mycket mer.
Caroline af Ugglas skulle bli en chock för konkurrenterna, men jag är faktiskt ganska övertygad om att hon skulle falla i god jord. Hon är ju redan munderad för trädgården med gummistövlar och allt. Hennes äkta sång och avskalade uppträdande bär henne ända till en eventuell final, men sen blir det undre halvan.
Måns Zelmerlöv skulle jag egentligen vilja avskriva till de chanslösas skara, men han har ess att plocka fram ur sina välsydda kavajärmar. Dessutom ska man aldrig underskatta långa, blonda, barbenta svenska danserskor. Den svenska synden i egen hög symbolik.

Tre kvar, och dessa tre är jag övertygad om att de kniper en finalplats om vi skickar någon av dem till Moskva.
Sarah Dawn Finer är helrätt, och om scenteknikerna kan komma på någon ännu bättre gimmick än den lite ostiga hissen så kan det bli hur läckert som helst.
Alcazar dansar lätt hem en topp-10-placering om de avslutar sitt nummer lika starkt som de gjorde i Göteborg för evigheter sedan.
Och så den allra största stjärnan som säkert kan raka hem en ny topp-5-placering för gamla Svedala:
Malena Ernman! Hon är gud, gudinna, chef, kung och drottning i samma person. För var gång man lyssnar på hennes La Voix så växer den lite till. Alenka Gotar (Slovenien 2007) kan börja bygga på en vacker vägg att slänga sig i.

Men vinner gör naturligtvis inte ens Malena. Det gör bulgarerna. Eller möjligen Norge.

I lucka 31 finner vi sexan på min lista. Den här låten vågar jag påstå är den perfekt uppbyggda schlagern. Börjar lugnt för att sedan öka, sångerskan börjar ensam, sedan kommer kören till hjälp. Det viftas med händer över huvudet, fläkten drar igång, alla fuldansar lagom mycket och till slut en riktigt ruggig tonartshöjning. Naturligtvis är skiten ihoptotad av Thomas G:son.

Lucka 31