En förfärlig historia, del 2

Belgiska taxichaufförer är ett säreget släkte med väldigt kort minne. Under en godtyckligt lång taxifärd kan de glömma:

* vart dom ska,
* trafikregler,
* engelska språket, speciellt när taxametern tar sina egendomliga fem-euros-skutt i slutet av färden.

Den enda folkgrupp i Bryssel som överträffar taxichaufförer i otrevlighet är förmodligen hyresvärdar.
Nu hade däremot Galpal Vera K upptäckt the shit när det kommer till att locka det bästa ur taxichaufförer. Blöd!
Efter att ha konstaterat att den lokala läkarmottagningen var stängd fem på morgonen ringde hon 112, som genast ville skicka en ambulans, men där satte Vera ner foten vad gällde pinsamheter. Hon fick adressen till närmsta akutsjukhus och ringde sedan en taxi.
En dam i nöd är det svårt för det franska galanteriet att motstå. Taxichauffören rabatterade t o m priset när det visade sig att den nödställda inte hade nog med kontanter.
Omplåstrad och stelkrampsbesprutad av en ung spoling till läkare i badtofflor (skandal!) lämnade Vera akuten ganska snart (nej, jag är inte alls avundsjuk.....) och fick skjuts tillbaka till sin lägenhet av en än mer chevaleresk och hjälpsam taxichaufför. Hemma väntade en chock till.


Framåt eftermiddagen fick jag äntligen tag i Vera. Hon hade gått till jobbet i alla fall, men fått gå hem efter halva dagen p g a smärtorna i armen. När jag frågade hur det var med Atlas fnös hon och sa att hon inte talade med honom längre, och att han som straff inte fått någon mat.

Här någonstans kan det vara läge att introducera Veras egen galpal Carla. Värt att berätta om Carla är att hon inte har hund, hatar alla representanter av hankönet, inte har hund, har bestämda åsikter om allting samt inte har hund.
 
"Men du måste ju ge honom mat i alla fall!" påpekade jag (som i rättvisans namn också skall tillskrivas egenskapen att inte ha hund). "Han bet dig ju inte med flit."
"Men han springer omkring och viftar på svansen som om ingenting har hänt!"
"Vilket det i hans värld förmodligen inte har heller", påpekade jag.
"Menar du att han inte kommer ihåg att han BET mig?"
Enligt Carla var det tydligen inte normalt att hundar betedde sig på ett så samvetslöst vis. De flesta hundar brukar ringa till blomsterbud som kommer hem till matte med en bukett om ett dussin vita rosor och en ångerfull lapp. Normala cockerspaniels brukar boka bord på nån flådig restaurang och gå ner på knä och yla förlåt.
Men PSYCHO-Atlas han svansar runt och låtsas som det regnar, han! Det är inte normalt, Vera, du borde ringa veterinären! Han kanske redan går och planerar nästa attack! Du svävar i livsfara!!!! Fly!!!

Ibland är det tur att det finns en sansad Banjo-Herre som för en tillbaka till verkligheten.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0