Banjo-Herren

Den genomsnittlige mannen tänker på sex en gång var tjugonde minut, säger vetenskapliga studier. Jag har alltid undrat hur det där går till. Har man studerat genomsnittliga män i deras naturliga miljö utan att avslöja det för dem och sedan observerat om de får den där glimten i ögat? För om de visste att de var med i en undersökning som skulle mäta snusktankefrekvensen så skulle de ju naturligtvis tänka på sex hela tiden. Det hade åtminstone jag gjort.

Ända sedan jag outade mig som kompulsiv gnolare så har jag funderat på hur många låtar jag avverkar på en arbetsdag. Och vilka? Idag gjorde jag slag i saken och inledde ett vetenskapligt experiment. Med en tom sida uppslagen på kollegieblocket skred jag till verket med dagens värv. Var gång jag insåg att jag satt och hummade på en sång så skrev jag ner tidpunkt och vilken sång det var.

Och härmed är det dags för vetenskaplig rapport. Välkommen in i Banjo-Herrens hjärna. Detta är soundtracket till mitt liv, 5/2 2009.

Studien börjar vid 10:00. Villkoren är enkla. Sångerna måste dyka upp helt utan yttre musikaliska impulser. Melodier som spelas på exempelvis iPod räknas inte. Inte heller att sjunga med om någon annan i närmiljön skulle brista ut i sång.

1) Klockan 10:12 (det tog ovanligt lång tid ska medges) kommer jag på mig med att ha kommit till andra refrängen på Erasures "It doesn't have to be". Anledning okänd. En ganska slätstruken låt som jag varken älskar eller irriterar mig på. De två stora huvudanledningarna till gnolande är annars stark kärlek eller stor aversion.

Jag märker att jag efter att ha skrivit upp låten på listan har den permanent i huvudet för resten av dagen och den mixas naturligt med senarekommande bidrag.

2) 10:25 halkar jag in på musikalspåret. "On the streets where you live" skapar en intressant mix med Erasure.

3) 10:41 masar jag mig ner i kända hjulspår. 1983 blev Ritz fyra i svenska Melodifestivalen med "Marionett". Av någon anledning snurrar min tombolahjärna fram denna klistriga barnschlager.

4) 10:43 går min schlagerhjärna utomlands. 1977 gjorde österrikiska Schmetterlinge skandal med en antikommersiell satir som hette "Boom Boom Boomerang". Nu gör de succé i min hjärnbark. Tur att jag inte efterapar deras fuldans också. Fortfarande ingen riktigt bra anledning till låtvalet.

5) 11:15 inträffar ett gränsfall. Kan en bild på en internetsida av Shirley Clamp anses som yttre musikalisk inverkan? Jag låter det passera, eftersom det är den minst kända av Shirleys schlagerlåtar, "Mr Memory" som börjar flöda försiktigt över mina läppar.

6) Jag säger bara en enerverande sak. 11:42: "Ploink-ploink-ba-da-ba-dam-dam, ploink-ploink-ba-da-ba-dam-dam". Får räknas som en sång.

Lunchpaus med iPod. Inte en enda av de låtar jag lyssnar på under lunchen kommer att dyka upp under eftermiddagens fortsatta studie. Rätt märkligt.

7) 13:12. Dags för obskyra knashits från 80-talet. "Vill du inte ha mina kyssar" är faktiskt skriven av Orup. Inte helt oäven ens med 20 år på nacken.

8) 13:52 börjar det dyka upp ett par dängor i aversionskategorin nämnd ovan. Först denna, och anledningen är enkel. Jag möter helt enkelt VD:n i en korridor och i samma stund som jag berättar detta för kollegorna ploppar de slippriga gutarna upp.

9) 14:00 registrerar jag en Kapitalspar Barn med en liten nyfödd flicka vid namn Amanda som försäkrad, och så är det kört igen.

Fikapaus i 30 minuter.

10) 15:00 stiger temperaturen upp uti kroppen. (Man kan verkligen hitta allt på YouTube!) Fast i min version är det August och Lotta det handlar om, om och om igen i en hel minut, men

11) 15:01 avlöses den mycket oväntat av det här, en låt som jag inte ens ägnat en tanke på under 20 år. (Klippet från Listan är för övrigt helt underbart.)

12) 15:12 inser jag att jag sitter och nynnar på denna Povel-sällsynthet.

13) 15:24 är det dags för Disney.
"
14 och 15) Dagens dubbel inleds 15:27. Den utgörs av den på YouTube icke-existerande "Känner du Lotta", ni vet hon som bor i Fiskaregränd, och den här.
Men här börjar jag själv tycka det är lite kusligt. Jag inser att jag gnolar på två låtar samtidigt. Det är inte naturligt. Med en enorm viljeansträngning slutar jag. Det tar en bra stund innan jag kommer igång igen.

16) 16:14 och jag har nästan börjat misströsta, men äntligen strömmar dagens Galenskapar-nynn upp i huvudet. En riktig GAS-klassiker! Härligt!

17) 16:31 börjar jag så gnola på en av mina stora slagnummer och oftast förekommande hits, "Flickan och kråkan", och kommer som alltid att tänka på min farmor. Mer om detta imorgon.

18) En kvart senare 16:45 tonar den sista sången för dagen ut. För att lugna finkänsliga läsare kan jag försäkra att jag då slutat tänka på farmor för länge sedan.

18 låtar på 7 timmar, minus en och halv timme lunch och fika. Om andra vetenskapliga studier stämmer så betyder det alltså att jag gnolar oftare än jag tänker på sex.
Undrar vad Freud hade sagt om det?