Banjo-Herrens höstkrönika

Jag är egentligen fortfarande oinspirerad.
Då, för tre månader sedan, tänkte jag att mitt nästa inlägg skulle bli något mer genomtänkt efter upplevelsen på Jannes begravning. Han hette Janne, att fortsätta med att kalla honom Jag vore bara förvirrande och inte alls respektfullt mot hans minne.
Men allt blev annorlunda. När jag satt i den fullsatta kyrkan och såg Jannes mor hålla ett tal över honom, och stora hårdrocksmonster hulkade i varandras armhålor till  höger och vänster kände jag att allt var så oförklarligt hemskt att det aldrig skulle kunna klädas i ord. Och om jag inte kunde det, hur skulle jag då klara av att hålla kontinuiteten i bloggandet? Så det blev inget. Och livet gick vidare, utan Janne och utan Banjo-Herren.

Så vad har hänt sedan sist, då?
Jo, Maggan fick eget rum till slut. Utan madrasserade väggar t o m. Men fikusen blev avsågad. Och komposterad. Sedan dess har vi även lyckats döda orkidéer och azaleor. Men min anthurium lever och frodas, Det är väl som med humlan och flygandet, antar jag. Egentligen borde den vissna men det vet den inte om.

Kolossala Sussie finns inte mer. Hon genomgick en gastroskopisk bypass och har vid dags dato minskat tre Toror i vikt och jobbar på sin fjärde. Men jag tror jag fortsätter kalla henne Kolossala Sussie, Något Överviktiga Sussie är inte lika klatschigt.
En Tora är 11 kg och 22 månader, som en tillfällig hyllning till sin fars födelsedag.

Dan efter den hyllade dagen, 23/11, började jag ett nytt liv IGEN! Det brukar bli så efter besök av Banjo-Modern och Banjo-Fadern. Den här gången innebär det helt enkelt FRUKOST! Och gardiner. Och Audrey Hepburn.
I princip sedan jag flyttade hemifrån har jag endast ätit frukost i gott sällskap. I min vardagliga solitäritet har min frukost bestått av cigg och automatkaffe fram till 30/6 2005 och efter det bara automatkaffe. Men nu äter jag filmjölk med hackad frukt varje dag, och det är faktiskt skillnad. Vem kunde tro att alla som sa att frukosten var dagens viktigaste mål hade RÄTT?
Gardiner köper man på IKEA.
Audrey Hepburn kan man också köpa på IKEA, men där heter hon Pjätteryd och är tavla. Hon pryder sin plats bakom tjock-TV:n, som vilken dag som helst ska genomgå en televisionär bypass och bli platt-TV.

Hittills har julen som trogna läsare vet inte varit Banjo-Herrens favorithögtid, men den tog en gruvlig revansch i år, och det kan endast skyllas på 11 kg med en intellektuell och kommunikativ utveckling som syns med blotta ögat. Fast tomten gillade hon inte, och att han skulle komma farandes precis när det inte fanns någon mamma att söka skydd hos var rent ut sagt taskigt. Tomten hade ansiktet fullt av hår och lät lite som mamma, bara dovare. Men allra underligast var nog att alla andra vuxna i rummet OCKSÅ började tala med andra röster än sina normala så fort tomten kom! Inte så konstigt att man valde att hålla truten och avvakta tills gubben stuckit.

Och nu är det dags för ett Gott Nytt År med nya föresatser. Jag firar belgiskt nyår i år också och har att välja mellan Scrubs, säsong 6 och Lost, säsong 3. Klockan är bara halv åtta men det är redan krig utanför fönstret. Lågkonjunkturen sätter i alla fall inga spår på norsborgarnas fyrverkerikonsumtion. Och ackompanjerad av fru Björcks återkommande högljudda uppmaningar till sina nyårsgäster att hålla käften (det ÄR lyhört här!) avlägger jag ett högtidligt nyårslöfte att nu är Banjo-Herren tillbaka för att stanna en längre tid. Inspirationen kommer nog förr eller senare.

Gott Nytt År!


Kommentarer
Postat av: nu nöjd läsare

welcome back!

2009-01-01 @ 12:57:34
Postat av: Anonym

scrubs, lätt.

2009-01-09 @ 12:31:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0